En på många sätt exceptionell sångarbroder, Erik Österlöf, har lämnat oss allt för tidigt, blott 66 år fyllda. För de flesta var Erik rätt och slätt ”Ecke”; en person som alltid utstrålade glädje, även i tuffa tider. Det är av många omvittnat hur han tog emot nya körsångare med öppna armar och var en mentor för oss yngre sångarbröder.
Lika omvittnad är Eckes fantastiska tenorröst, en röst som berörde och gick rakt till hjärtat. Under sina aktiva år i kören, från tidigt 70-tal till sent 90-tal, var han det självklara solistvalet när det behövdes en tenor med höjd, kvalitet och volym. Många var Eckes framträdanden på körkonserter, första gången i La Montanara på en sångarfärd till Helsingfors, och på fester då han gärna serenaderade sin älskade hustru Ewa.
Det var Eckes strorebror Peppe som lockade honom till att börja sjunga i Stockholms Studentsångare, liksom även den tredje brodern Björn. Under ett par år sjöng alla tre bröderna Österlöf samtidigt i kören. På familjefester kunde man stoltsera med en ”familjekvartett” bestående av pappa Österlöf på B2, Peppe på B1, Björn på T2 och Ecke som den självklara T1:a han var.
Det var väldigt tråkigt att höra! Jag minns hans glada kommentarer under repen. Även gnabbet när andra stämmor inte sjöng rätt. T1 är bäst,hehe. Hans enorma röst. Hans trevliga sätt när jag var ny i kören -92. Hans solistframträdanden på konserthuset på vårkonserterna och på körresor. Träffade honom senast när jag sprang Lidingöloppet -07 . Då sprang även hans son. Vila i frid Ecke. Med vänlig hälsning Peter Fransson, T1
Vila i frid kära T1-broder!