4 november (I konsertordning):
Sjöfararen vid Milan
Musik: Selim Palmgren
Text: Gustaf Fröding
Valkeat kaupungit
Musik: Leevi Madetoja
Text: V.A Koskenniemi
Iltapilviä
Musik: Toivo Kuula
Text: V.A Koskenniemi
ur Zehn Gesänge für Mannerchor opus 83:
Lieblich hat sich gesellet opus 83:2
Musik: Max Reger
Text: från 1500-talet
Husarendurchmarsch opus 83:4
Musik: Max Reger
Text: Martin Greif
Eine gantz neu Schelmweys opus 83:6
Musik: Max Reger
Text: Richard Dehmel
Adschied opus 83:9
Musik: Max Reger
Text: Joseph von Eichendorff
ur Hiru gaukantu euskaldun eta tabernako abesti bat
III. Zure begiak maite ditut
IV. Ardotxo txuria
Musik: Jakko Mäntyjärvi
Text: Alan R. King
Djurgårdsmässa
Musik: Moses Pergament
Text: Nils Ferlin
Incantatio maris aestuosi
Musik: Veljo Tormis
Text: ur Kalevala med latinsk översättning av Tuomo Pekkanen
Norrland
Musik: Wilhelm Stenhammar
Text: Daniel Fallström
Min stamfar hade en stor pokal
Musik: Wilhelm Stenhammar
Text: Verner von Heidenstam
Gryning vid havet
Musik: Hugo Alfvén
Text: Sten Selander
LÅTTEXTER:
Sjöfararen vid milan
Vid milan har jag vaktat i vinter och vår
och längtat till havet i många långa år,
långt bort från min gammalmansmöda.
Från havet är den vind, som i tallarne går
och leker med stoftet från milan, som står
med mull över kolen som glöda.
Valkeat Kaupungit
Originaltext:
Nään usein unessa ma kaupungin
Mun on kuin ois se jumalille luotu
Mun koskaan sinne astua ei suotu
Mut unessa sen tunnen kuitenkin
Yöt suven valkeat on yllä sen
Ja outo valo välkkyy ikkunoista
Niin yksin päivänsäteet ei loista
Ei kiilto raukene vain ruskojen
Siell’ elää nuoruuteni unelmat
Ja elon yksinkertaisuus ja rauha
Vain ulapalta kulkee tuuli lauha
Ja laineet laituriin kuolevat
Sa rauha valkeiden kaupunkien
Oot osa elämäni unelmasta
Miks yksin laulussa saat loistos vasta
Ja missä, missä on mun nuoruutein?
Översättning:
Jag ser ofta i drömmen en stad, det är som om den vore skapad för gudar.
Jag har aldrig fått stiga in där, men i drömmen känner jag den ändå.
Nätterna där är ljusa sommarnätter, och ett underligt sken blinkar från fönstren.
Så ensamma är inte dagsljusets strålar, inte heller glansen bleknar i höstens rusk.
Där lever min ungdoms drömmar, och livets enkelhet och ro.
Endast en mild vind sveper in från havet, och vågorna dör vid bryggorna.
Du rofyllda, ljusa stad, du är en del av min livsdröm.
Varför får du bara lysa i sång, och var, var är min ungdom?
Iltapilviä
Originaltext:
Mun uneni iltapilviä on, punaviitta-urhoja kunnia vauhdissa ylt’ympäri kuolevan auringon.
Surumarssin, mun kaipuuni soittamaan tahdissa ne liehuvat lippunsa paareille tuo.
Elon ruhtinas viimeisen loistonsa mahdissa yli maidensa kuningas-katseen luo:
”Te unet, te pilvi-urohot, miss’ olitte taiston ja voiman ajalla?
Nyt on laanneet ilot ja taistelot.
Te tulette myöhään, kuoleman rajalla.
Yö nostaa ikuista valtikkaa.”
Jo unet, jo pilvet sammukaa!
Översättning:
Mina drömmar om kvällens moln, rödkåpmän som vaktar ära, runt den döende solen.
I sorgmarschens takt, som min längtan spelar, vågar de sina fana på bår.
Livets prins, i sin sista glans, kastar en konungs blick över sina länder:
”Ni drömmar, ni moln-hjältar, var var ni i kampens och kraftens tid?
Nu har glädje och strider tystnat.
Ni kommer för sent, vid dödens gräns.
Natt höjer sin eviga spira.”
Redan drömmar, redan moln, slockna!
Lieblich hat sich gesellet
Originaltext:
Lieblich hat sich gesellet
mein Herz in kurzer Frist
zu einer, die mir gefället,
Gott weiß wohl, wer sie ist.
Sie liebet mich ganz inniglich,
die Allerliebste mein,
in Treuen ich sie mein.
Wohl für des Maien Blüte
hab ich sie auserkor’n,
sie erfreut mir mein Gemüte.
Treu’ Minne hab’ ich g’schworn,
den will ich halten ewiglich,
mit Willen untertan,
dieweil ich’s Leben han.
Översättning:
Ljuvligt har mitt hjärta förenats på kort tid med en som behagar mig; Gud vet väl vem hon är. Hon älskar mig så innerligt, min käraste av alla, och troget är hon min.
För maj månads blomster har jag valt henne, hon skänker glädje åt min själ. Evig trohet har jag svurit, och den ska jag hålla för alltid, villigt hängiven, så länge jag har liv.
Husarendurchmarsch
Originaltext:
Es sprengen durch die Straßen
Rothe Husaren in hellem Galopp;
Sie wollen aus der Stadt hinaus
Und finden nicht das Thor.
Sie reiten in Winkelgäßlein,
Sie reiten wieder hinaus:
Sie reiten in Hof und Scheune
Und kommen wieder heraus.
Sie reiten in ein Kloster,
Sie reiten durch Thor und Thür,
Sie reiten zu zwei und einzeln
Und kommen wieder herfür.
Es reitet sogar ein Husar
In ein ganz kleines Kämmerlein,
In’s Herze meiner Liebsten
Der kam nicht mehr heraus.
Översättning:
Genom gatorna stormar röda husarer i full galopp; de vill ut ur staden men finner inte porten.
De rider in på små gränder, de rider ut igen; de rider in på gårdar och lador och kommer ut igen.
De rider in i ett kloster, de rider genom port och dörr, de rider två och två eller ensamma och kommer ut igen.
En husar rider till och med in i ett mycket litet kammare, in i hjärtat på min älskade han kom aldrig ut igen.
Eine gantz neu Schelmweys
Originaltext:
Wir Schelmbe sind ein feinen Hauff,
da kann kein Herrgott wider auf;
die Welt ist voll von Unserm Preiß,
seit Adam stahl im Paradeys.
Uns bleibt kein geldt in unsern Sack,
Wir sind ein fürnemb Lumpenpack,
Wir han das Allergrößt Gefolg,
kein fuerst und Hertzog hat ein solch.
Zu nie keyn diensten taugen Wir
als für dem Edlen Malwesier.
Dem tun wir fröhnden, und nit faul:
ein jede Flaschen findt jrmaul.
Wir han nit Weib, wir han nit Kindt,
Wir sind die rechten Sausewind.
Und läßt uns eine Dirn nit ein,
die ander wird so süßer sein!
Wir schieren umb kein Pfaff uns nit,
Wir han uns Eignen Segen mit.
Und pfeiffen wir am letzten loch:
der Teuffel nimpt in Gnad uns doch!
Översättning:
Vi skälmar är en fin skara, ingen gud kan rå på oss; världen är full av vårt lov, sedan Adam stal i paradiset.
Inget silver stannar i vår ficka, vi är ett ädelt pack av uslingar, vi har det största följet av alla, ingen furste eller hertig har ett sådant.
Vi duger inte för några tjänster annat än åt ädla malvasiern. Vi tjänar den glatt och utan att lata oss: varje flaska finner sin mun.
Vi har ingen hustru, vi har inga barn, vi är de sanna festprissarna. Och om en flicka inte släpper in oss, så blir den andra desto sötare!
Vi bryr oss inte om någon präst, vi har vår egen välsignelse. Och om vi blåser i sista hålet, tar djävulen emot oss ändå med nåd!
Abschied
Originaltext
Abendlich schon rauscht der Wald
Aus den tiefen Gründen,
Droben wird der Herr nun bald
an die Sterne zünden,
wie so stille in den Schlünden,
abendlich nur rauscht der Wald.
Alles geht zu seiner Ruh,
Wald und Welt versausen.
Schauernd hört der Wandrer zu,
Sehnt sich recht nach Hause,
Hier in Waldes grüner Klause
Herz, geh’ endlich auch zur Ruh!
Översättning:
Skogen susar redan i kvällens ro från de djupa dalarna, snart skall Herren där uppe tända stjärnorna, så stilla är det i djupen, kvällens sus fyller skogen.
Allt går till sin vila, skog och värld slumrar in. Vandraren lyssnar rörd, längtar hem på riktigt, här i skogens gröna stillhet, hjärta, går du också till ro!
Djurgårdsmässa
Bror Andersson går framåt med nävar och med krut
Och Petterson föryngras i förtreten
Men stackars lilla Lundström han sixar som förut
Och ängslas för den stora kometen
Han söker sina drömmar och letar sina ljus
Och han gnolar sina visor på krog och fattighus
Mens Andersson går framåt med puka och salut
Och Petterson dras uppåt av magneten
I nya krya tider har människorna brått
Och springer så det dövar och det slamrar
I nya krya tider har människohjärtat fått
Elektriskt ljus i båda sina kamrar
Där sitter inget barn mer och gråter, eller hur?
För gråten är en ynkrygg och en kasperfigur
I nya krya tider har människorna brått
För allt det myckna nya som belamrar
Ej vilja vi begynna någon domaredans
Ty domare finns det alltför gott om
Så lämnom vi kometen med krona och med svans
Och nya krya herrar som har bråttom
Vad synes er om våren som fantiserar stort
Om blommor och om bladder i sommarens port?
Ej vilja vi begynna någon domaredans
Men det blyga och det spröda är det smått om
De frejdliga och friska behärskar sin trapets
Och lyfter sig på alla håll och kanter
Men mycket här i världen av styrkedom har getts
Av clowner och av små komedianter
Hur skulle det så vara förutan någon bön
Om vår lilla pappa Geno fick ut sin lilla lön?
Fast han inte är så hemma på hantel och trapets
Och har det svårt på alla håll och kanter
Ty blundom vi för bristen hos denne lille man
Och bristen hos den ena och den andra
Skjut ej på pianisten för han gör så gott han kan
Och för övrigt är det meningslöst att klandra
Så ropar det en Lillklas i skogen någonstans
”Hej hoppla mina hästar!” fast de inte alls är hans
Så blundom vi för bristen hos denne lille man
Och bristen hos den ena och den andra
Zure begiak maite ditut
Originaltext:
Zure begiak maite ditut,
zure ahoa maite dut,
zure ilea maite dut,
eta zure belarriak maite ditut.
Zure burua maite dut,
zure gorputza maite dut,
zure eskuak maite ditut, a bai,
eta zure oinak maite ditut.
Översättning:
Jag älskar dina ögon, jag älskar din mun, jag älskar ditt hår, och jag älskar dina öron.
Jag älskar ditt huvud, jag älskar din kropp, jag älskar dina händer, oh ja, och jag älskar dina fötter.
Ardotxo txuria
Originaltext:
Taberna honetako ardoa benetan txarrada.
Ekarri pixka bat gehiago, mesedez
Botila bat bukatu dut.
Bi litro gehiago behar ditugu oraindik
Ardotxo txuria, ardotxo beltza;
ardotxo txuria, edango dugu nahi dugun guztia!
Översättning:
Vinet på den här tavernan är verkligen dåligt.
Hämta lite mer, tack.
Jag har tömt en flaska.
Vi behöver fortfarande två liter till.
Lilla vita vin, lilla röda vin;
lilla vita vin, vi ska dricka så mycket vi vill!
Incantatio Mares asetuosi
Verket beställdes av den svenska manskören Orphei Drängar och den finska manskören YL för att hedra minnet av offren för färjan MS Estonia, som sjönk den 29 september 1994.
Originaltext:
Veni, Numen, nunc in navem, incarinam, Deus clemens.
Adiuves ut virum parvum desque debili virtutem
amplioribus in aquis in hus fluctibus immensis!
Vente, cunula carinam, aqua navem agitato
opem ferto remiganti, levamentum gubernanti
amplioribus in aquis, ubi pontus est apertus.
Transit temporis momentum!
Interest haud longa mora.
Iam supremus deus Ukko,
ipse dominus aurarum, flatus iusit ut afflarent.
saefvos ventos ut saevirent.
Surgunt flatus ad afflandum,
turbines ad saeviendum.
Zephyrus flat violenter, caurus ventus vehementer,
auster gravius anhelat, foede stridet subsolanus.
eurus mugit malo more, acer aquilo conspirat.
Aqua, filium vetato, unda, natum prohibeto.
Ahto, pelagus placato, aquae, Vellamo, catervas,
ne ligquores superlatus, intra costas conspergantur.
Surge, vente, caelum usque, pte nubila suprema,
tuam stirpem, nationem, et originem et ortum!
Lintrem ligneam ne vertas, puppim pineam ne mergas!
Översättning:
Besvärjelse till ett stormande hav
ur KALEVALA
Svensk tolkning av Björn Collinder
18. SÅNGEN: 29-34
”Gode gud, bliv med i båten,
följ mig nådigt i min farkost
råd och hjälp den unge hjälten,
led med lugn den lille mannen
över dessa vida vatten,
ibland dessa breda böljor!”
42. SÅNGEN:
197-202
”Blås nu, vind, och vagga båten,
stora sjö, sätt fart på skeppet,
giv din hjälp åt våra åror,
lättnad åt de män som mynda
här på dessa vida vatten
ute på det öppna havet!”
463-476
När en liten tid förflutit,
när en ringa tid förrunnit,
börjar Ukko, överguden,
själva himlens höge husfar,
bjuda vindarna att blåsa,
låta vilda stormar vina.
Vindar börjar nu att blåsa,
vilda stormar börjar vina,
västanvinden för med vågsvall,
ryckigt rusade nordvästen,
sunnanvinden ännu värre,
ylande for östanvinden,
gruvligt gormade sydosten,
nordanvinden skrek förskräckligt.
529-540
”Vatten, låt din son ej stoja,
våg, förbjud ditt barn att väsnas,
Ahto, blidka böljehopen,
Vellamo, bevek ditt följe,
att de ej mot suden spruta,
vräka sig mot mina vränger!
Vind, vik hädan upp mot himlen,
giv dig undan upp mot molnen,
återvänd till dina ättmän,
till ditt folk och dina fränder!
Du får inte stjälpa skeppet,
inte falla furubåten!”
Norrland
Vaktat av de vita fjällar och de mörka furors krans,
vilar nu i vårens kvällar Norrland i sin fägrings glans.
Sagoland där älven blänker. Svanen glänser i det blå.
Framtidsland som skatter skänker tag vårt löfte då.
Ljus dit upp vi vilja sprida, odla byggd, och bryta mark,
och vid dina älvar strida stå som skyddsvakt stolt och starkt.
Norrland, Norrland, Du skall tona rikt på nya släktens sång.
Och i Sveriges kungakrona pärlan varder du en gång.
Min stamfar hade en stor pokal
Min stamfar hade en stor pokal,
en jättepokal av tenn.
Mitt hjärta blir varmt,
när jag bräddar den och höjer den i min sal.
Då susar ur ölet en minnessång,
vars strofer flamma som bloss.
Gud hjälpe att våra barn en gång
må höra den sången om oss!
Gryning vid havet
Blankt som en sköld av koppar och stål ligger havet
Men djupt under ytan går strömmen stark
Allt är så tyst, som om livet själv låg begravet
Under de nattsvarta åsarnas mark
Stiger ej morgonen snart över bergen?
Himlen är röd, det är ett hot i den vredesrodnande färgen
Stormen skall komma, stormen från havet
Stormen ryter och skrattar, stormen slår, manligt härlig och stark